Att hela sorg 2 söndag, Jan 31 2010

Så mycket sorg kom upp och jag lät den komma ut, men det gjorde inte ont alls längre, och sorg från bebis och småbarnsåren kändes vuxen samtidigt. Sedan när jag var ute och gick en promenad så var sorgen med mig, men så plötsligt känner jag hur det liksom lättar i bröstkorgen och sakta och fint lämnar den mig. Kvar blir liksom en känslan av att något fattas, men så börjar jag minnas min egen glädje och mitt eget ljus och så sakta återvänder det. Den ljusa fina energin som jag egentligen känner igen mig i.

Den första insikten jag fick efter behandlingen var att mycket av depresionen var sorg, och med sorgens lämnande så återvände glädjen och ljuset till mig. Jag är evigt tacksam. Ljus, glädje och ett mer och mer stabilt ”jag”.  

Jag vet ju att jag är en ljus person egentligen, att jag har så mycket ljus och glädje inom mig. Och utan det så känner jag inte igen mig själv riktigt. Jag håller på att bli mig själv. Och min gamla kärlek till färger har återvänt, vilken glädje!

Leave a Response »

 

Att växa upp lördag, Jan 30 2010

Det är som att jag i den här läkningsprocessen växer upp innifrån. Jag får tillgång till ett treårings ”jag” där jag är viljestark och vet vad som är sant och vad jag verkligen känner och tycker. Där jag inte förnekar mina egna känslor och åsikter för att vara till lags eller visa upp en bra fasad. Treåringsjaget ger ett annat perspektiv på tillvaron och en stark känsla av ett eget värde. Och en stark känsla av att familj och vänner är viktigt och äkta. Och att det jag tycker, det tycker jag verkligen. Tårarna är så genuint ärliga i sitt uttryck, ingen undran om det är okej eller inte att gråta utan bara sanning. Det är jag i sanning, genuint och ärligt. Befriande.

Leave a Response »

 

Att hela sorg lördag, Jan 30 2010

Jag har sparat sorg inombords hela livet, det blir mycket efter ett tag. Varenda förlust, varje dödsfall. Så sa min behandlare P att du behöver inte gråta dig igenom alla skikten utan du kan släppa all sorg på en gång. Kan jag? Är jag redo för det? Jag beslöt mig för att prova, att med Guds vilja och Jesus vägledning vara beredd på  att det kunde ske.

Som vanligt bad jag, men den här gången hade jag insett att jag också kunde bjuda in Jesus och Gud i samtalet jag har med P. Jag glömde bort det först men gjorde det  genast jag kom på det. Jag berättade om mitt livs all sorg som jag fått insikt om och tårarna föll, som vanligt. Så behandlade han mig. Jag ligger på rygg och slappnar av så mycket jag kan medan han jobbar med mina blockeringar. Han uppfattar blockeringarna som energier. Gammal rädsla har han beskrivit att han kan se som trådar ibland. Exakt hur han gör vet jag inte, utan behandlingen fungerar och det är jag nöjd med.

Senare under dagen kände jag av en hel del sorg och djup smärta inom mig, jag lät den få vara helt enkelt som den var. Senare på kvällen blev jag trött och låg och vilade framför Let’s dance på tv’n medan kroppen fick arbeta som den och Gud ville. Jag drömmer alltid mycket efter en behandling och det gjorde jag också denna gången, så vaknade och kände en ny glädje inom mig och jag fick lust att gå ut och handla nya vackra kläder, som ett uttryck för mitt nya glädjerika jag på något vis. Att äntligen kunna känna att något är roligt, det var så länge sedan jag orkade bry mig om hur jag ser ut. Processerna brukar ta någon vecka så det ska bli spännande att se vad som händer mer.

Leave a Response »

 

Helandet, Jesus, Gud och min behandlare tisdag, Jan 26 2010

Att jag äntligen efter ca 11 års letande hittat en behandling som hjälper mig att helas. Min familj är trött tror jag på att höra mig säga det tror jag, för jag har sagt för varje behandling att just denna är den rätta, så efter ett tag har det visat sig att jag inte kom någon vart tillslut, eller att jag till och med blev sämre. Jag kan inte övertyga någon med mina ord, tiden får utvisa om denna gången var mer rätt än andra. Men jag gör en sak annorlunda nu, och sedan jag började göra det upplever jag mirakler i mitt tillfrisknande. Jag har börjat be. Före varje behandling ber jag att Jesus Kristus och Gud ska vara med under behandlingen och vägleda mig och behandlaren under behandlingen och vara honom behjälplig, och att de ska vara med mig under processen efteråt och vägleda mig och hjälpa och stötta mig.

Jag är helt psykosfri för första gången på länge. Bara det är fantastiskt. Och mycket annat. Visst äter jag medecin också, en låg dos, och mycket trygghet och lugn fick jag av en sjukhusvistelse och fantastisk personal, men det som är skett nu är så mycket mer omvälvande för mig att jag vet att det är något nytt, det känner jag.

Och så ber jag min familj om förlåt för allt lidande och oro jag orsakat dem, genom att jag varit sjuk. Och jag ber Jesus Kristus och Gud förlåta mig också. Jag vill bli frisk, dels för min egen skull, men också för att jag ska kunna finnas där för min familj och mina vänner på ett annat sätt.

Leave a Response »

 

Kallad att älska måndag, Jan 25 2010

Jag är kallad att älska. Att älska gör mig lycklig, att känna vrede och hat upplever jag fortfarande ofta som lidande. Jag kan inte prestera kärleken, den växer inom mig som en gåva från Gud och Jesus. Som en gåva från tron och mitt val att tjäna Jesus Kristus och Gud. Och ofta väcks den i mötet med en människa som behöver den. Så upplever jag det, ibland väcks den av den kristna gemenskapen, ibland av ett tolvstegs möte. När jag väljer Gud i mitt liv så väcks den ofta, och växer. När jag sjunger lovsång väcks lyckan inom mig. Alla min vredes ”fiender” visade Gud mig kärlek till dem, och ett annat sätt att se på saken, och en morgon vaknade jag och kände att nu.. nu är jag redo att släppa taget om all gammal vrede och hat. Jag behöver dem inte längre.  Helt enkelt. Det är inte så att jag inte får känna de känslorna, utan bara så att jag inte behöver identifiera mig med de längre.. och det.. gör mig sant lycklig.

Det fanns en tid då jag var övermannad av vrede och hat.. och det.. var ett stort lidande. Så jag är tacksam.. tacksam för den gåva som det är att få älska. Tack Jesus och tack Gud.

Leave a Response »

 

Mitt hem är hos Jesus måndag, Jan 25 2010

Mitt hem är hos Jesus, det är något som jag bara vet, som är sant för mig. En gång när jag hade läst eller hört något från nya testamentet så var det som att jag äntligen hade hittat hem. Det var som att jag kände igen något, den villkoslösa kärleken, som jag hade längtat efter och sökt efter hos andra människor, förgäves.. för människor blir arga ibland. Det tog ett tag innan jag blev befriad från den föreställningen, att söka efter den hos mina medmänniskor. Men de gånger jag ändå möter den hos en medmänniska känner jag en slags gemenskap. Och det gör mig lycklig och tacksam. Inte för att inte jag har andra känslor, utan för att det känns som hemma för mig.

Leave a Response »

 

Inre dömande lördag, Jan 23 2010

När jag läser eller hör någon säga att ”något är fel” eller att man ”inte bör göra si eller så” så ofta väcks en känsla av dömande i mig, som jag projicerar ganska lätt och tror att den som säger det eller skriver det dömer eller fördömer mig om jag inte lever upp till deras normer. Men jag börjar inse att det är mitt eget dömande som visar sig, om dömandet inte fanns inom mig skulle jag inte tro att de dömde mig heller.. jag skulle helt enkelt uppleva orden och fraserna annorlunda. Så långt har jag kommit att jag inser det. Det gör det lättare att läsa bibeln.. för jag börjar uppleva tal om fel och rätt annorlunda. Som en möjlighet, som en hjälp som erbjuds, ja som en gåva som kan hjälpa mig att må bättre i mitt liv om jag vill. Det är stor skillnad mot att känna sig dömd minst sagt.

Jag har gjort mycket ”fel” i mitt liv, jag har skadat mig själv och andra. Men det betyder inte att jag är fel, utan bara att jag har mått dåligt av det, och att andra har mått dåligt av det och att det finns en möjlighet att börja må bättre, och en möjlighet för andra att må bättre av mitt umgänge. En möjlighet till det goda och jag ser det som en gåva.

Det betyder inte heller att Gud älskar mig mer eller mindre, han har älskat mig hela tiden, hela vägen, lika mycket och det han erbjuder till mig genom bibeln är en hjälp för mig, ja.. en gåva.. om jag vill. För han gav mig också fri vilja, precis som alla andra människor.. jag är fri att ”välja” lidande också.. men vill jag verkligen det egentligen.. lidandet är inte min sanna vilja.. utan en dag insåg jag att min sanna vilja är Guds vilja med mig. De sammanfaller liksom. Så känner jag det idag.

Leave a Response »

 

Vad ska andra tycka? fredag, Jan 22 2010

Den rädslan och oron har jag burit länge.. vad ska andra tycka.. och som kristen funderar jag ofta på.. vad ska andra kristna tycka. Samtidigt som jag inser att så många olika kristna som det finns så borde alla ha det problemet om det var viktigt. Katoliker, protestanter, mormoner, evangeliska frikyrkan, pingstvänner, jehovas vittnen.. och de allra flesta gissar jag tror att just deras sanning är den sanna sanningen, precis som jag känner för det jag tror på.

Just nu oroar jag mig för vad andra kristna ska tycka om min behandling, om de ska tycka att den är ”ond”, att de ska betrakta den som ”spiritistik” eftersom det står i bibeln att spiritism är ondska. Men varför döma något man inte vet något om.. och hur kan något så gott.. som helar mig från min psykos och depression vara ont.. är inte det gott? Precis som det är gott att en läkare gipsar mitt ben om jag brutit det så att det kan läka? Är inte det som är gott, alltid gott?  Och vad menar de egentligen med ”spiritism”.. vad innebär själva ordet egentligen?

Det var skönt att lufta denna oron.

Jag har ju varit en sökare som sökt inom många alternativa vägar, och bland annat tagit emot ”munay-ki” riterna.. munay-ki betyder något i stil med jag älskar dig som du är.. om jag minns rätt. Energierna i de riterna är så kärleksfulla och mjuka och omtänksamma.. hur kan det vara ”fel”? Kärlek är alltid kärlek oavsett vilken tradion den visar sig inom.

Jag behöver jobba med det inser jag, min vilja att anpassa mig och passa in överallt.

Leave a Response »

 

Helandets trötthet och att be Jesus om hjälp torsdag, Jan 21 2010

Idag är jag trött. Jag hade en behandling i energimedicin här om dagen där jag släppte alla gamla lögner, de är på väg att lämna mig nu, och med de all gammal vrede och hat.. och jag drömmer.. sover och drömmer. Och överlämnar arbetet till Gud och Jesus Kristus.. och slappnar av.. låter helande få lov att ske.. ske Guds vilja.

Jag har upptäckt en ny reaktion inom.. att precis som man kan känna sig som man är till besvär när man ber en medmänniska om hjälp.. så kommer den känslan upp för att jag ber Jesus om hjälp hela tiden.. en känsla eller oro för.. att jag inte är värd att få hjälp.. kan verkligen Jesus ställa upp hela tiden.. orkar han det.. begär jag för mycket.. vill han det? Borde jag skämmas för att jag ber så mycket om hjälp? Får jag lov att be honom vara med mig hela tiden?

Leave a Response »

 

Ty allt som bringas i dagen är ljus tisdag, Jan 19 2010

Men allt som avslöjas bringas i dagen av ljuset, ty allt som bringas i dagen är ljus.

Efesierna 5:13

Ärlighet är en andlig princip. Den finns också i tolvstegsprogrammen som jag går i, i steg 4 gör man en moralisk självrannsakan och sedan delar med sig vad man insett om sig själv för sig själv, Gud och en annan medmänniska. Jag jobbar med det just nu, i mig finns det rädslor för just detta.

Att bli sedd och accepterad just så som jag är, den sanna sanningen om mig.  Ja, att bli villkorslöst älskad.

Leave a Response »